Hur känner Ni???

Det är ju faktiskt några som läser min blogg och då blir det helt plötsligt mycket roligare att skriva i den. Även om mitt liv och det jag gör inte är alltför spännande kanske.. Men jag är glad för att det klickas in på den så pass mycket ändå och det glädjer mig, skriv gärna någon kommentar också så blir det ännu "kuligare".

Idag är jag helt trött, fast på ett skönt sätt. Jobbat heldag idag, (jobbar annars 6 h) och det känns de dagarna faktiskt. Dagarna går ändå fort på jobbet och roligt har det också varit. Trivs superbra och det känns bara skit att man ska sluta. Har fått till juli sen är det ovisst igen... Det är så tråkigt att man kommer liksom inte in i arbetet och tar ut sig till det där yttersta eftersom man vet att man har bara till ett visst datum sen är det stopp. Har jobbat så här alldeles för länge en termin i taget men jag vet inte hur jag ska göra för att få ett fast jobb. Ovissheten att inte veta om pengarna räcker till, vad man ska göra eller vart man ska jobba. För jobba vill jag och det är min målsättning.

Har funderat på en sak. Hur många av er är "ert helt fulla jag" på jobbet? Känner ni att ni kan vara er själva eller går ni in i en roll och blir liksom någon annan som ni inte är? Hoppas ni förstår vad jag menar.. Alltså, klart man måste vara professionell i sin yrkesroll det är inte det jag menar.

Själv har jag alltid haft en dålig självbild och detta börjar störa mig. Dåligt självförtroende har jag inte, för jag vet vad jag kan och inte kan och vad jag är bra på. Men jag liksom tror att andra är snälla mot mig för att dom måste och jag vet nog igentligen att det inte är sant, men har svårt att släppa det. (det finns underbara pärlor på jobbet) Men jag kan inte släppa loss och vara mig själv fullt ut. Jag känner inte igen mig på jobbet och känner mig som världens tråkmåns där. Och eftersom jag intalar mig att inte så många gillar mig så drar jag mig gärna undan mer än jag borde vid sociala sammanhang. Det är inte bara på jobbet utan i det vardagliga livet också. Därför har jag MINIMALT med vänner och umgås inte med någon. Jag har mycket till stor del mig själv att skylla jag vet.

Hur som helt är inte mitt liv kiss kass för det. Jag är glad för det jag har och sörjer bara lite det jag saknar. Så SKÄRPNING ANNA!!

Min bästa vän och pojke kommer hem på söndag. Vad jag saknar min Skrutt. Han är mitt hjärta, mitt allt.

//torsdagstrött och gnällig