Vår vaktmästare

Här har det hänt lite sen sist. Har mjukstartat med mitt nya jobb! Introduktion i måndags och sen skulle det varit föreläsning igår men det blev inställt för föreläsaren fick magsjuka.. Så det blev en kortis dag och nu har jag semester och börjar igen den 27:e. Ett nytt kapitel i livet och man får se vart det leder någonstans. Jag har inte gett upp ännu i livet om ett lite mer högavlönat arbete.... Omsorgsjobben ligger ju inte särskilt högt lönemässigt.. Kul att ha lite över när man jobbar 80 %. Jag känner att jag varken kan eller vill jobba mer än så. Både för Max skull och för mitt eget välbefinnande. Denna tjänsten är 75% fast med lite extra timmar varje vecka.

Hemma har jag pysslat som bara den! Har gjort om i sovrummet. Har ingen förebild tyvärr men det var mörkt och tråkigt, säng i furu och sååå tråkigt. Nu är det ljust, mysigt och det rummet jag trivs bäst i. Tänk vad lite färg kan göra!!

Det blev en tur till IKEA för att köpa nya sängkläder och lampor och nån hylla. Annars är det gamla saker som fått ny färg.





Snart börjar min lille kille i första klass!! Gud vad mycket det har hänt det senaste året. För ett år sedan hade jag inte mycket hopp om hans skolgång. Men sen vi träffade dessa underbara läkare och sjuksköterskor på BUP har så mycket hänt!! Medicinerna har funkat så bra för honom fast vi fortfarande provar ut rätt doser mm. Läste en bok igår för Max om ADHD som var jättebra! Det förklarade på ett så bra sätt hur det kan se ut inne i huvudet på en person med ADHD. Att inne i varje huvud finns en vaktmästare som har hand om att sortera upp saker. Komma ihåg läxor i en hylla, regler och normer i ett fack mm. Men denna här vaktmästaren sover och håller inte koll i hyllorna utan det är huller om buller! Vaktmästaren kan vakna och börja arbeta igen om man ber snällt och hjälper till men vid tillsägelser blir han sur och somnar igen. Tyckte det var så klockrent! :)

Läste igår en annan bok också som en mamma har skrivit hur det är att ha ett barn med ADHD. Den heter På hög tomgång genom livet - vår son har ADHD. Hon skrev precis så man tänker! Hur familjen påverkas och hur man känner sig. Jag kände igen mig så mycket i denna boken att jag ömsom skrattade och ömsom grät. Den tog sig rakt in i hjärtat och rekommenderas att läsas vare sig man har en familjemedlem som har ADHD eller man bara vill skaffas sig förståelse hur dessa familjerna kan ha det.

//love

Skattjakt!!

Idag såg jag den perfekta sängen till Max. En jättefin våningsäng med skrivbord under..

Vi var i Bromölla på loppis och körde sen inom Bromölla möbelaffär. Det finns så många fina möbler där så man vill ha nästan alla. Det är ingen superdyr möbelaffär men ändå inte som IKEA. Denna sängen kostade 5.500:- vilket är för mycket för min plånbok. Måste spara isåfall såklart men då är det annat som man inte kan unna sig. En annan grym möbel var denna soffa. En biosoffa med mugghållare, lucka att lägga saker i och de platserna på hörnorna tryckte man på en knapp så åkte underdelen fram så det blev som att ligga i en fotölj. MÅSTE bara ha en sån någongång :D Den kostade 17000:-....

Ikväll var vi hela familjen på skattjakt. På Geocaching finns information om hur det går till. Det finns en app man kan ladda ner var de närmaste skatterna finns och till vår förvåning fanns det 2 i Österslöv! Vi hittade båda! :) I skatten finns det grejer och tar man något måste man lägga tillbaka något annat likvärdigt i värde. Vi tog dock inget denna gången eftersom vi var mest nyfikna. Lite klurigt var det och Max älskade det!!

Imorgon är det jobb igen... Känner inte för det helt kan jag säga.... Men det är en vecka sen är jag ledig i 2 veckor till. HELT OK! :D

Facebooks vara eller icke vara.

Så där ja. Det känns faktiskt gott. Ingen mer facebook. Grejen är att jag är trött på alla fejkade "kompisar". Klart jag tycker det är roligt att ha kontakt med en del. Människor man jobbat med och de man säger hej till när man träffas. Det är dock max 1-2 av alla dessa på facebook som någongång tar upp luren och ringer till en. Det är ändå fler än så som jag upplevt som mina vänner. Det är aldrig någon annan än jag som förväntas höra av sig. Så nej, FB kan jag nog leva utan. Kanske jag kommer att ha fejjan såsmåningon men i liten skala. För jag bryr mig inte om en avlägsen bekant lägger upp bilder på solnedgångar och annat. Kanske är jag bara lite bitter just idag. Kanske är jag inte ensammast i världen. Jag är kvar här i RIKTIGA livet och tar dagen för vad den är utan att försköna den på Facebook vis med tillgjorda förskönade statusuppdateringar och bilder. Imorgon är kanske jag och facebook kompisar igen, kanske inte....

//Världen går inte under