Så där ja. Det känns faktiskt gott. Ingen mer facebook. Grejen är att jag är trött på alla fejkade "kompisar". Klart jag tycker det är roligt att ha kontakt med en del. Människor man jobbat med och de man säger hej till när man träffas. Det är dock max 1-2 av alla dessa på facebook som någongång tar upp luren och ringer till en. Det är ändå fler än så som jag upplevt som mina vänner. Det är aldrig någon annan än jag som förväntas höra av sig. Så nej, FB kan jag nog leva utan. Kanske jag kommer att ha fejjan såsmåningon men i liten skala. För jag bryr mig inte om en avlägsen bekant lägger upp bilder på solnedgångar och annat. Kanske är jag bara lite bitter just idag. Kanske är jag inte ensammast i världen. Jag är kvar här i RIKTIGA livet och tar dagen för vad den är utan att försköna den på Facebook vis med tillgjorda förskönade statusuppdateringar och bilder. Imorgon är kanske jag och facebook kompisar igen, kanske inte....
//Världen går inte under
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar