Nu kommer jag att blotta mitt hjärta... Jag behöver en paus. En paus från mig själv! Är innerligt trött på mina tankar, min dåliga sidor och... bara MIG SJÄLV! Och vad jag vet finns inget sätt att dra från sig själv så där är jag. Fast vid mig själv. Så det är väl bara att gilla läget och rycka upp sig. Det är väl egentligen ingen ålderskris men hur långt har jag kommit vid denna ålder? Har fan inte ens ett fast jobb! Vid denna tiden på året när man vet att terminen rusar fram och om man ska klara att betala räkningarna efter juni. Det är en sjuk press att leva såhär. Och jag är SÅÅ nära att få en fast anställning inom kommunen. Handlar bara om dagar efter terminen och får jag inget mer så är jag körd. Ingen anställer mig då ens som vikarie för att inte riskera att få ännu en anställd på halsen. Så antingen får jag bli långtidsarbetslös och FAS 3:are såsmåningom eller börja plugga. Och det känns inte aktuellt. Jag vill bara kunna känna trygghet. Något jag inte har kunnat göra på så länge så jag minns inte ens.Förhoppningsvis kommer detta att ändras nu framöver av olika anledningar.
Det är så många yttre omständigheter som styr ens liv. Jag försöker varje dag stanna upp och ta vara på tiden man har. Jag stressar mycket sällan upp mig för ovärldsliga saker. Inte mycket blir bättre av det. Tyvärr har jag ändå en inre stress eller en press snarare. Det är många omständigheter runt mig som gör att jag har fått axla ett ansvar som på något sätt har varit för stort för mig. Man känner sig stark men sakteliga tar orken slut. Jag vill finnas där, stark, självsäker och full med energi! Själv har jag inga svar vad som är rätt eller fel och om det ens finns några hur man ska och kan leva.
Jag tittar runt omkring mig i vardagen och finner att jag ändå är lyckligt lottad. Jag har mycket att vara tacksam för. Våra dagar hemma är mer eller mindre turbulenta i vår bokstavsfamilj men vi har varandra!
Dagar som denna när mycket känns jobbigt lyssnar jag på musik i mina lurar. Och inget är mer renande för själen.
Tack för om någon har orkat läsa.
//terapi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar