CARPE DIEM

Tittar på bilder när Max var liten. Han fyller snart 5 år och tiden har gått så snabbt. Känns som man inte kommer ihåg och har kvar känslan över hur det var när han var liten. Hur det kändes att ha en liten bebis i famnen och hur han luktade. Skulle vilja uppleva allting igen och det gör ont att det aldrig kommer att hända igen. Det första leendet, promenaderna med barnvagnen, till och med upp på nätterna och trösta och ge mat. Allting det där saknar jag. Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan och göra om allting igen.. Undrar om man skulle gjort annorlunda då? Tror jag hade känt ett annat lugn och jag hade nog haft större förståelse för hur iallafall Max är idag. Hade nog känt mindre frustration över hur han var när han var liten för nu vet jag hur allting ligger till. Jag vill göra om det igen och kanske göra saker "rätt" denna gången. Inte bli så frustrerad på honom utan istället gett honom en stor värmande kram för det var det han behövde. Idag har jag en annan erfarenhet av livet. Vet vad som är viktigt och inte. Vet också att ingenting behöver vara för evigt utan uppskattar livet här och nu. Att ta dagen som den kommer och njuta av livet med min underbara familj.