fredag 1 juli 2011

Fredag

Idag är jag sliten. Veckan har kanske tagit ut sin rätt lr nått. Har varit på stan idag och fixat present från pappa till Max för han hann inte själv sen har jag varit och köpt fransk manikyr set. Resten av dagen har jag spenderat i köket. Har bakat kanellängder två styck och så en rulltårta med experiment på hög nivå. Får se imorgon hur den smakar. :)

Annars då.. Jo livet rullar på. Ibland känns det väl bra men ibland är det motigt som för de flesta antar jag. Kan inte säga att jag är bitter på livet men ändå känns det som om alla har det så fucking great alltid. Undra om det verkligen är så eller är allt en illusion. Dessutom känns det som tiden rinner iväg. Max är 6 år gammal och jag 33.. Frågan kommer ständigt. "Är det inte dax att Max får ett syskon?" svar: Eh, jo, fast jag vet inte, man blir ju lite bekväm när han blivit så stor.
Men vad ska jag svara då?? Att det ständigt är i mina tankar??? Att det är fel på hela mig som inte kan bli gravid?? Att bara jag tänker på det får jag en klump i halsen?? Nä..det gör man inte. Om man skulle säga att man har försökt i 5 år så får man svaret, "det kommer nog snart" Haha, lr hur. Eh, det är inte andra det är fel på. Det är nog bara så att jag är lite bitter på livet. Ibland måste man spy galla. Det finns mer, men det tar jag en annan gång.

3 kommentarer:

  1. Känner så väl igen de där frågorna! Jag var 26 när vi fick Nima, hade varit ett par i nästan 5 år och frågorna innan var många, Många! Men tillslut pallade jag inte ljuga mer om att man vile vänta, då sa vi som det var och då blev de tysta. Man borde inte få ställa den frågan helt enkelt!
    Och du, man måste få vara lite bitter på livet ibland!
    Stor kram Rebecca

    SvaraRadera
  2. Tack, det finns alltid bra dagar och mindre bra. Sen känner man sig otacksam för jag har ju faktiskt en perfekt liten pojke. Men sörjer ibland det som man inte fick. Vad glad jag är för er skull att ni fick en underbar liten pärla till slut. Hoppet är det sista som överger en! Kram

    SvaraRadera
  3. Kära Anna,livet är upp och ner men ju äldre du blir ju lättare blir det. Så sörj inte över din ålder och att det inte blir något syskon till Max.För plötsligt kan det hända, vi låser oss psykiskt när vi så gärna vill. Alla har det inte bra alltid men man tycker det verkar så när man jämför med andra. Man har rätt att fundera och deppa ibland, vi är ju bara människor med känslor och ibland känns känslor mindre bra.
    Du är unik som du är Anna och du har en underbar livfull son som du uppfostrat på allra bästa sätt för att han ska få ett tryggt och bra liv. Ta en dag i taget och fokusera på allt bra som dun har idag...du är älskad av många.
    Kram

    SvaraRadera